Perfekt timing?

Lite roliga och perfekt timade bilder, bara sådär på en Lördag kväll ?
Kolla på LÄNKEN HÄR.

Derby

I senaste numret av Offside kan man läsa ett reportage om stora svenska fotbollsderby.
Av just den anledningen har jag varit på fotbollsmatch i Växjö.
Om detta kan man läsa om man går till närmaste välsorterade tidningsbutik.

Den stora flytten...

Snart byter vi kontorslokal och de flesta har tömt sina skrivbord.
Det går lite långsammare för mig själv och Anders Hansson som sitter längst ner i hörnan...

Artikel om manipulation....

Läs en artikel på LÄNKEN HÄR.
Mannen som har skrivit verkar upprörd och kritisk.

Fruktansvärt stark bild...

Den sista kramen i Bangladesh...
Det är en av de starkaste bilder jag sett på väldigt länge....

Klicka på här LÄNKEN.

Nånting är på gång....

Idag står det tre fina underskrifter på ett papper...
Mer om detta kommer man få veta senare om man tittar in på den här bloggen lite då och då...

Snabbt

Det är ju inte klokt vad veckan springer iväg snabbt. ....Redan Fredag.
Den här veckan inleddes ju med ett 2 dagars besök i Stockholm och det var ett tag sedan jag var där uppe i stan.

Jag och Pieter hade fått äran att hålla vars ett föredrag på Fotografiska för Nikon och det blev ett fint evenemang det där.
Jag har aldrig varit i fotografiska undre lokaler och de borde vara något att fundera på även för andra årliga återkommande bildevenemang. Stockholm ligger ju faktiskt bättre till än vissa andra städer.

Nedan kan man se hur det såg det ut när Pieter berättade om sina projekt och böcker.
I bakgrunden ser man hans klassiska Bingobild som han tog i Söderbärke under vår praktikperiod, medan vi pluggade tillsammans.
Han berättade också historien om när han åkte tillbaka till byn, då även jag själv och Marcus Lindblad gjorde honom sällskap. Det var en speciell resa.
Många i byn var arga och upprörda över hans reportage där de tyckte han gjorde narr av byn, men det var bra gjort av Pieter att åka tillbaka och träffa dem.
Jag minns det som en ganska intressant grej allt det där, att lyssna på folks åsikter om när de själva hamnade i ett reportage. Det var inga glada miner, även om Pieter ofta berättade att han var där som journalist och inte för att göra en reklambroschyr för byn.
Framförallt minns jag en dam som var väldigt upprörd över en bild på en liten tjej som stod framför en vägg, och den där väggen saknade lite färg. "En sån ful vägg vill ju inte vi visa upp!" sa hon argt.
Men allt det där är ju en annan historia.

Och här ser vi mig berätta om lite olika saker, sportevenemang, hur jag brukar hitta min inspiration, fotografera med olika kameror, göra filmer och hitta på olika lösningar på jobb och reportage.

Det var en fin tillställning det hela där vi sedan avslutade med att sätta oss på en skärgårdsbåt och inta en fin middag till sjöss. Kocken verkade ha det lite körigt där inne i kabyssen och jag är väldigt imponerad av att han klarade skicka fram mat till 50 pers från det där lilla utrymmet.

Sedan jag intog skånsk mark i Onsdags eftermiddag har det verkligen fart på kameran.
Men nu är det Fredag.
Den här veckan sprang iväg snabbare än jag trodde.
Nu är det dags att börja boka in och planera nästa.
Glad helg!

Huvudstaden

Imorse landade jag i huvudstaden men Stockholm bjöd inte på någon het vårvärme och sol direkt. 

Saknaden av utslagna tussilago, varm sol och nyckelpigor försvann dock ganska snabbt när jag checkade in på hotell Hilton vid Slussen och fick ett rum som inte gick av för hackor.
Restaurangen på det här stället har jag varit på några gånger men det här hotellet har jag aldrig bott på och det var inte dumt alls.
Att bo på hotell är ju inte dumt överhuvudtaget och det är nästan så man längtar efter frukosten redan nu, men riktigt så snabb skall jag inte vara.
Det är ju trevligt att ha något att se fram emot imorgon också.

Mitt provisoriska kontorsbord är som synes numera beläget med en helt acceptabel och tjusig utsikt över huvudstaden och den där avsatsen utanför fönstret stoltserar med en ensam vit snöfläck.
Förhoppningsvis den sista för i år.

På mitt skrivbord ser det däremot bra ut.
Förutom min dator så ligger där just nu även ett fint nytt exemplar av 3x3, som jag fick av Pieter Ten Hoopen tidigare idag.
Har man inte den boken så skall man gå ut och köpa den, för en fotobok som består av både Elin Berge, Pieter Ten Hoopen och Lars Tunbjörk bör man ha i sin samling.
Det är fint att hänga med den energiska holländaren under en dag och inspirationen och de sista diskussionerna om det vi skall sy ihop under morgondagens event för Nikon på Fotografiska gör ju att energin är några våningar högre än när man steg av flygplatsen och möttes av regnet.
Imorgon kommer bli en fin dag.
På många sätt tror jag.

Idag blir det nog en fin kväll också.
Snart drar jag nämligen ut på middag.

Stockholm

Sitter en Söndag och lägger den sista handen vid förberedelserna inför en stundande Stockholmsresa.
Imorgon träffar jag min holländska kamrat där uppe i storstaden och tillsammans lägger vi upp något fint inför Tisdagens evenemang.
Medan jag fixar med det där sista så rullar den här låten mest i min dator och den blir man ju glad av.
Jag måste verkligen gå och se där Mumford & son´s på någon spelning, det verkar vara ett bra drag när de kör igång.

På tal om något helt annat så käkade vi idag upp fisken som jag använde som rekvisita i en plåtning för Magasinet Filter. Det kallas återvinning på högsta nivå.

Kaffe och fika !

Nu blir det en del länkar från olika bloggar till den HÄR kaffeintervjun med Åsa men det kvittar, man kan ju aldrig fika för mycket!

Måndag

Jag vet redan nu att morgondagen kommer bli en lång dag där jag kommer spendera större delen av dagen i mitt blå fordon körandes på landsvägar...men å andra sidan så gillar jag ju att köra bil långa sträckor så jag ser ju faktiskt fram emot det där.
Min första destination blir uppemot Hässleholms hållet så om musikern i Finja har vaknat när jag kör förbi hans krokar så kanske man borde smita in och snylta en kopp kaffe...

När jag når min slutdestination kommer jag spendera några timmar på plats och därefter styra hemåt igen och troligen nå Malmö igen framåt 00.30-snåret.
Jag vet redan nu att jag kommer vara helt slut när jag återvänder till Malmö eftersom jag är riktigt peppad på jobbet jag skall göra. Då går det alltid åt mycket energi.
Men den där känslan alltså, när man riktigt längtar efter att jobba och fotografera.
Den är fin.

I veckan annars skall jag lägga de sista förberedelserna på föreläsningen som jag skall ha tillsammans med Pieter Ten Hoopen på Fotografiska nästa vecka.
"Kom och sov hos mig så ses hänger vi lite kvällen innan" säger den gamla holländaren, och det skall bli riktigt fint att hänga med min tokiga gamla kompis igen.
Det var alldeles för länge sen jag träffade honom.
Det var faktiskt ända sedan förra sommaren, då vi sågs på det här stället och jämförde en frilansares fordon med en anställd....

Frankrike...

...vann fotbolls-VM 98.
Den här pokalen fann vi på området där vi gjorde reportaget i det tidigare inlägget.

Les Enfants Terribles

Om man hänger med på denna bloggen så kanske man såg att jag hintade om ett kommande fotbollsreportage i Offside i det HÄR inlägget.
Den tidningen kan man nu gå ut och köpa sig i vilken välsorterad handel som helst och då kan man få läsa om mitt och Alexander Piaugers besök på en av Frankrikes största fotbollsskolor, Clairefontaine.
Man får träffa den lille killen Jordan som har det väldigt tufft på skolan, och en av de största löftena, Yassine, som redan har skrivit proffskontrakt och fått samma nummer som Zinedine Zidane.
Ryktena om fransk landslagsfotboll har varit allt annat än fläckfri under de senaste åren och vi gick till botten med det hela och besökte nästa generation franska landslagsmän.
Vi fann dem på en anläggning långt inne i en stor skog några mil utanför Paris.

Mer om de små pojkarnas liv på skolan kan man se i vårt reportage som man kan läsa på 20 sidor i OFFSIDE #2-2013.

Reportern Alexander Piauger har skrivit en fantastiskt text så det bör man inte missa.

Sista sammanfattningen

Brottningen i Senegal.

Jag tror man måste inse att man inte längre är 25 då det egentligen tar nästan 3 dagar efter en rejäl prisutdelning innan man börjar piggna till och orkar summera hela rasket.
Men nu kör vi ett sista ryck och en kortare sammanfattning från Lördagens kalas och sen får det räcka för i år. Därefter kan vi bara lägga ännu ett lyckat årets bildpartaj i en mapp på datorn.
Jag lånar förresten några bilder av Håkan Röjder och Åsas Instagram passar på att tacka Röjder för en ypperligt bra dokumentation av kvällen.

Efter den där helgen skall man bara försöka behålla den kreativa inspiration som man alltid har med sig när man lämnar en Årets Bild helg och försöka applicera den där känslan på kreativa saker i vardagen och arbetet. Det kommer nog gå alldeles utmärkt eftersom vi har en väldigt trevlig grej på gång i vårt kontorskollektiv. Mer om de planerna senare om det går i lås.

För min egen personliga del så var det en liten överraskning att jag blev prisad i två kategorier vilket aldrig hänt förut, men också av den anledning att jag hamnade i en kategori som Nöje.
Det var ju ett sant nöje som man skulle kunna säga.

...och den där Elvis plåtningen var ju en av de roligaste fotograferingarna jag gjorde under förra hösten och den kunde man läsa om HÄR om man hängde med på denna bloggen även då.

Någon som var mer van att ta emot två priser under samma galakväll var mannen nedan som under kvällen fick anta det eminenta namnet av Don Joel De Sporfotograf.
Både jag och Åsa har kommit fram till att mannen som tar emot priset på bilden nedan kommer prenumerera på 1:a priset i den där kategorin ett antal år framöver, fast det är ju ingen nyhet direkt.

När jag minns tillbaka till sommaren 2012 så var ett av minnena jag att jag hittade en väldigt väldigt tjusig husvagn på en parkeringsplats.
Jag steg ur bilen i ösregnet och tog några bilder på det eminenta ekipaget och blev bara väldigt glad av åssynen av detta lilla tjusiga rullande hus.

Därefter styrde jag tillbaka bilen till den lada där resten av familjen tagit skydd från regnet och nämnde följande för Åsa... "Jag måste bara få visa dig en superfin husvagn" och stuvade därefter åter in familjen i bilen.
Åsa plockade genast fram sin tjusiga gamla kamera och när vi sedan återvände så satt där en fin gammal dam i rutan och fikade vilket passade väldigt fint in till hennes fika reportage.
Just så där kan det gå till när två fotografer är på fotosemester.
Det visade sig således senare att både jag och Åsa deltog med en bild på samma husvagn i våra Sverige reportage. Hon drog det längsta strået och fick ett fint 3:e pris i Sverige Reportage för den serien.
Endast slagen av Magnus Wennman och Martin Von Krogh.

En annan lustig grej är att det på en av fika-bilderna förekommer ytterligare en personlighet som har en någorlunde koppling till fotografin. Nils Jakobssons farsa är nämligen mannen på bilden till vänster nedan, och där sitter han och dricker sitt morgonkaffe. Grattis till gårdtjärn som nu hamnar i både utställning och bok!

Under den resterande festkvällen så blev både Åsa och Emma välsignade av en man i kaftan med långt hår och skägg....

... och under middagen skrattade vi hejdlöst åt en annan hårsprayhistoria som kommer bli en klassisk återberättning, men annars fick man ge en eloge till både Jenny Leyman och Lars Dareberg som utnyttjade spritsningen av smöret till en kreativ historia.

Däremellan hade jag och Emil ännu en gång hunnit med att ära den som äras bör i Sportreportageklassen.

Min gode vän och kollega Wennman sopade ju rent som vanligt men mest uppskattat var ju hans råttor som, om jag inte minns fel, förekom i tre priskategorier.

Jag minns för något år sedan då han med yttreligare ett djurtema deltog med en bild på hundpink, som man kan läsa om HÄR men det kvittar, allt kan ju bli bra storys och bilder för den delen.

Expressen slog till med ett uppslag som såg ut som nedan och det var ju trevligt.

På frågan som jag fått ett antal gånger om varför jag inte befinner mig lika högt i luften som de andra två så finns det en mycket enkel anledning: Jag sträckte mig i låret. 

Är man en gammal stel fotbollspelare så är man.

När vi sedan dagen efter avverkat en utställning, där vi och för sig tyckte det var lite synd att bara hälften av reportagebilderna fanns med i reportagen och sporadiska halva bildtexter, så blev det trots allt det sista vi gjorde under helgen.
Sen åkte vi hem.

Di Idé

Häromveckan kom premiärnumret av DI Idé ut i brevlådan och det var ett riktigt snyggt magasin.
Det är väldigt fint när det kommer ut nya magasin som satsar på något annat och det här var i stil med deras Weekendbilaga som kommer ut varje Fredag men det här var mer än dubbelt så tjockt.
Själv hade jag gjort ett reportage i magasinet om en dansk sophink med en väldigt fin historia och det kunde man läsa om på några uppslag.

Ibland blir man bara glad när det produceras nya magasin och i dagarna kunde man också läsa HÄR att gänget bakom Filter drar igång ett nytt matmagasin. Det kan bli spännande !

Om man återgår till magasinet ovan, Di Idé, så kändes det väldigt genomarbetat och snyggt.

Hårda pärmar, bra innehåll och bara omslaget var ju ett snyggt unikt grepp.

Min NY-kollega Pontus Höök har tagit bilden på J.Lindeberg som även förekommer som en blyertsteckning på den tjocka pärmen som omslagsbild. Snyggt... Bra idé, som man kanske skall säga till ett sådant här magasin.

Rätt skall vara rätt!

Jag är väldigt stolt över att får representera Magasinet Filter i Årets Bild och olyckligtvis hade någon skrivit fel tidning efter mitt namn på den nomineringen men rätt skall vara rätt och det här kan man idag läsa på FILTERS hemsida!

Sportreportage!

Idag är jag väldigt glad över mina priser i Årets Bild!
Igår var nämligen första gången jag lyckades knipa två under samma tävling så det var ju trevligt!
Dock tror jag att det kommer ett längre blogginlägg om gårdagens prisutdelning imorgon när jag hämtat lite mer energi men tills så bjuder jag på en bild från en vägg som vi tre nedan tyckte så väldigt fin ut på Årets Bild-utställlningen.
Casper knep 1:a priset, Emil det 2:a och jag det 3:e. Det var ett fint gäng!

Det är alltid lika trevligt att få ett pris i Sportreportage kategorin, den ligger mig varmast om hjärtat!
Jag är väldigt glad för mitt oväntade 2:a pris i Nöjesklassen också för den delen men jag återkommer med mer om det imorgon!

Kajak

Mannen på bilden nedan träffade jag för några veckor sedan och han står i en källare och tillverkar en kajak. Om honom kan man läsa i det senaste numret av Magasinet Filter som nu kommit ut i brevlådan.

Vill man även läsa ett stort antal sidor om en bildjournalist som var väldigt framgångsrik på Expressen i mitten på 90-talet och som nu är produktiv med mycket annat så skall man också gå ut och köpa sig ett ex av magasinet.

Brottningen i Senegal

Förra året var jag tillsammans med Expressens journalist Niklas Orrenius i Senegal och gjorde reportage om svensk färdtjänst.
Den första dagen vi anlände hade vi inget inbokat och eftersom vi båda är intresserade av sport så hade jag letat upp en del intressanta saker om den senegalesiska brottningen som vi gjorde ett extra reportage om.
Brottningskulturen i Senegal kretsar kring religiösa inslag, magiska brygder, grisblod, enorma summor pengar, rikedomar och mystiska seder. Den enorma brottaren Balla Gaye II var kung i sina fattiga kvarter och vart vi än kom var det folk som brottades.
Detta reportaget kunde man läsa i Expressen/ KvP i helgen.
Här uppe kan man se filmen jag gjorde och här kan man se några extra bilder.

Frimärke !

Det här hade jag ingen aning om förrän jag fick ett sms idag av Joel, att jag har fått ett frimärke!
Ha! Det var ju en rolig överraskning sådär en vanlig Tisdag kväll!
Det skålade vi för uppe hos våra grannar och lovade att vi skulle gå til postkontoret den 14:e Mars när de där märkena släpps!

En bild på Nicklas Lidström fick pryda mitt märke och nu är det slut med E-fakturor för min del!
Hädanfter skall jag bara posta brev och slicka på min egen bild!
Frimärke! Det är ju rätt stort ändå !

Man kan läsa mer om det på Postens hemsida HÄR 
...eller så kan man se att Nicklas Lidström är stolt över detta om man klickar in på länken HÄR.
Kul att du är stolt Nicklas, det är jag också kan jag tala om, det var ju jag som knäppte bilden på dig!

Talangfabriken

I denna veckan kommer ett nummer av fotbollsmagasinet Offside ut till prenumeranterna.
De som inte får hem den i lådan får vänta till nästa vecka då affären sätter upp den i sina ställ.

Jag har tillsammans med Alexander Piauger varit och tittat bakom kulisserna på talangfabriken som för några år sedan hyllades som världens främsta för lovande unga fotbollspelare.
Mer än så kan jag inte avslöja om det, men ni kan läsa om det i nästa nummer.

Hästarna

Åsa och den duktiga journalisten Federico Moreno har gjort en riktigt bra grej om travet.
Det kan man ju se HÄR där Åsa har gjort en film.

Jag själv som är uppväxt med både trav och hästar tyckte det var extra intressant att läsa det.
Jag minns tiden när jag var liten och åkte med farsan ut i stallet och satt där nere i den djupa sulkyn när vi körde våra hästar. Det skumpade fint när jag satt där och åkte med så jag somnade till slut....

När jag sedan blev lite äldre så hängde jag med ut i stallet och mockade skit och tog in hästarna och klappade katterna.
När jag blev ännu äldre köpte jag både hjälm och utrustning och körde häst fort som bara den, både på stallets egna bana och på Jägersros träningsbanor.
Men sen blev jag för gammal tyckte jag. Det fick räcka med hästarna där runt 18-19 årsåldern.
Sen använde jag mest den där hästgrejen som en bra grej för att kunna involvera mig i samtalsämne där oftast bara tjejer deltog. Fråga bara Åsa. Det funkade rätt bra. Som hund-tricket ungefär.

I Lördags kunde man se en bra bild från Zoo i Köpenhamn där Åsa fotograferat lejonen som käkade lunch.
Häst på menyn.
Jag gillar den här bilden som bara den.
Surrealistisk på något sätt med den där pojken som ser ut att vara hämtad direkt från 1970-talet som står där i rutan.

Foto: Åsa Sjöström / Sydsvenskan

Australien

Det var några år sedan jag var i landet Down Under och helt plötsligt hörde jag en en låt på radion idag som gav mig en liten upplyftande flashback...

Året var 2007 och jag hade tjatat mig till att verkligen få åka till Australien istället för min dåvarande chef som redan varit där 27 år i rad på diverse tennisturneringar.
Denna gången var det simning på tapeten och då tyckte jag det var min tur att få åka, speciellt som jag aldrig hade satt min fot i landet förut.

Tennisarenan där Australien Open brukade braka loss hade byggts om till simarena och det var inte så pjåkigt skulle jag säga. Några klagade på att det var tak på anläggningen, men det var nog ganska bra med tanke på att hettan i Melbourne inte alltid är att leka med. 

Jag minns också att jag under det där simmmästerskapet var inne i en liten svartvit period och det var ju alltid trevligt som omväxling till allt blått.

Min chef hade rekomenderat ett rekorderligt boende som han själv hade bott på i många år men det slog ju inte fel att under den perioden jag skulle inackordera mig där så renoverades stället och jag hamnade i denna enorma lyxsvit...

När Åsa kom på besök två veckor senare fick jag en fin kommentar om mitt boende där hon sonika kommenterade detta med "Åh, fin fängelse-cell".

Jag tror jag kunde instämma. 

Det här rummet går nog inte upp på tio-i-topp listan på "hotels I will stay at again".

När jag tittar närmare på den här bilden så ser jag att AC:n där till vänster inte riktigt var top notch quality den heller.

Men det kvittar.. jag är en man med små krav på mitt boende och jag skulle bara sova där.

I övrigt var landet prima.

Vi hyrde en bil och med den lyckades jag med konststycket att repa ena långsidan mot ett träd efter två minuters körning. Skratta lagom, det är inte helt lätt att både köra på vänster sida i Melbourne och samtidigt se upp för spårvagnar som kommer farande på fel sida vägen.

Och varför de byggar trottoarerna och planterar träd så nära vägen övergår mitt förstånd. På fel sida till och med.

Vi stack i alla fall på uflykt till bushen, eller rättare sagt så åkte Åsa i förväg och stannade lång ute på vischan med hästar och kängurus till jag slöt upp.

Medan åsa sadlade upp och stack iväg med kusarna för att kolla terrängen så satte jag mig själv på verandan med en finare dryck. Thats Australia folks!

Säga vad man vill man den där Australiensiska naturen "paints quite a picture" som man brukar uttrycka det.

I bushen hoppade kängurus och i vattnet mötte vi en och annan alligator och eftersom vi skulle leva som riktiga bushfolk så tog vi en kajak och begav oss ut i sumpmarken och terrängen. 

Förresten så var mitt middle-name Indiana Jones.

Det enda som var dåligt var att min kajakpaddel måste varit trasig för den verkade inte fungera alls...

Åsa påpekade att mitt styrande från den bakre delen av kajaken var under all kritik men jag visste ju att min padel inte riktigt höll vad den lovade... det var en gigantisk spricka i den, men det berättade jag inte.

                

Däremot kan jag komma med ett hett tips till den som skall spendera några timmar i den austaliensiska bushen.... Myggmedel. 

                    

Vi bosatte oss i några dagar på ranchen ute i ödemarken där folk körde överförfriskade på smala bergsvägar och käkade middagsstekar som var stora som toalettlock. 

Det kändes inte som att alla fåren var hemma hos alla de som bodde där, men stämningen var ganska skön ändå på något sätt. Det kom ju en del turister till det där stället i bushen men efter några dagar begav vi oss till Sidney och gick på betongmark och lade oss på playan istället. 

Vad jag däremot inte minns är varför de hade en peruk som såg ut som en golvmopp där ute på landsbygden...

Eller så var det kanske bara en gammal fårfäll...

Nåväl, storstaden är nog egentligen min grej och får jag möjligheten igen så vill jag nog kuska runt lite längre i Sidney än 4-5 dagar.

Speciellt som man under den där tiden lärde sig att bemästra vänsterkörningen ganska bra också.

På tal om körning så var något av det första jag uträttade till vår hyrbil var att införskaffa en väldigt inhemsk Cd-skiva.

Jag frågade om en speciell sång som vi självfallet skulle lyssna på under våra bilfärder och butiksbiträdet blev helt extas. "Huge hit, greeeat song, major hit, thats our soong!" var hans lyriska kommentarer till denna dänga som vi efter några hundra lyssningar i bilstereon snart kunde utan och innan.

Det var för övrigt den jag hörde på min egen bilradio idag....

Den känns lite 80-tal om jag skall var ärlig...

Det var en fin tid där i Australien... jag måste nog dit snart igen, men vad skall jag göra där? 

Jag vet inte, jag får hitta på något spännande.

Lyssnar man på den där låten så blir man glad i alla fall. 

Jag kan den nästan utantill. Det kan nog Åsa också.